Tungt i modershjärtat

Det är mycket nu.. 15-åringen är ute på dåligheter som får mig att ligga sömnlös på nätterna. Han har utegångsförbud året ut och bara det är ju en pärs att man ska orka stå emot allt tjat och alla övertalningstillfällen och smällande i dörrarna mm mm mm mm mm.... Den lilla krabaten går på utredning, jag hoppas att det inte är allvarligt utan går att träna bort. Jag blir så ledsen och så trött. Om jag kunde så skulle jag flytta iväg med mina barn till en plats där inget ont kommer in och dom inte kommer ut.. typ.. Det här är känsligt och jobbigt och jag ber er som läser detta som kanske har någon kontakt i min bekantskapskrets att inte tala om det alls. Tack.