Weeehaaaa

Vågen står på 60 kg, det jag hade som mål med den rena kuren. Så igår åt jag faktiskt middag, enligt tallriksmodellen ;-) Så nu blir det CB 2 ggr per dag, frukost och lunch och sen så riktig middag för att gå ned de ytterligare 2 kilona som jag vill få bort, plus träning såklart.
Tonåringen 15 år som vanligtvis är väldigt bra på syrliga kommentarer: "Jag fattar inte varför DU ska banta!" Gullunge!!!

Inte så hungrig

men känner mig lite hängig, som om jag vore lite sjuk, på grund av Cambridge.... vågen står på 61... :-)

Cambridgekur....ja jisses.. jag längtar efter maaat!!

Dag 3 (idag, vågen står på 63.5)
cambridgefrukost
cambridgelunch
cambridgemiddag
och nu är jag jättehungrig......
Och jag har lärt mig ett nytt ord.. ketos... men jag tror inte att jag har hamnat där ännu...
-----------------
Dag 2
cambridgefrukost
sallad till lunch
cambridgemiddag
-----------------
Dag 1 (vågen står på 66)
vanlig yougurtfrukost
sallad till lunch
cambridgemiddag

Nu har det hänt...

Den snart 15-årige lilla pojken som är min rakade sig för första gången i går.. med hyvel... tror inte att det blev så mycket grova skäggstrån som trillade ned i handfatet direkt men... tiden går så fort..... 11-åringen påstod i helgen att jag var manshatare eftersom jag ibland skrattar och retsamt säger "typiskt killar".. till saken hör att jag har börjat med det eftersom den äldstas vanligaste replik till mig nu för tiden är "typiskt dig asså" eller "typiskt morsakommentar asså" eller "typisk tjejgrej asså"... Jag ska sluta med det eftersom 11-åringen hade väldigt svårt att ta in efterföljande diskussion oss emellan som handlade om ifall jag var manshatare eller inte.. kändes ju lite magstarkt :-)

Those were the days....

.....när vi var bästa vänner, när vi gjorde allt ihop, när vi pratade om hur man skulle göra när man hade sex, fantiserade om killar, planerade allt som skulle ske i livet.. Och sedan diskuterade vi detaljer, in i det närmsta och det innersta, spännande... vi blev vuxna till slut, vi fick barn, barnen umgicks nästan varje dag tills dom kom i 5-årsåldern. För då gifte du dig och fick en knäpp. Förtalade mig i hela bekantskapskretsen. Dom gick inte på det, dom kände mig väl, mer väl än vad dom kände dig och dom tyckte om mig medans dom var tveksamma till dig. Hälften av bekantskapskretsen sa upp bekantskapen med dig. Inklusive jag. Men jag gav dig flera chanser att säga förlåt för då skulle jag ha låtit det vara.. Men det kunde du inte, för mycket stolthet surrade runt och det var en jobbig tid. Det var länge sen nu.. nästan tio år... Jag tänker på dig rätt ofta, hur mycket vi faktiskt har förlorat, hur fantastiskt det hade kunnat vara att följa varandras barn upp till tonåren där dom faktiskt är nu. Men jag får kanske följa med vad som händer mer nu... eftersom min tonårsson precis ringde och berättade att han var på väg till din tonårsdotter i detta nu.. för att träffas.. för att dom tydligen haft kontakt på nätet en längre period.. Där ser man... hur himla pytteliten denna världen faktiskt är. Och nu vandrar mina funderingar runt, om det här kommer att innebära något? Eller om det kommer att fortsätta att vara som det var igår.

Har varit i Dalarna i helgen. Pojkvännen har snickrat på sovloftet i regnet medans jag suttit i stugan med brasan tänd och läst en spännande bok om ett psyko som kidnappar och torterar kvinnor. Riktigt avkopplande faktiskt. Ni som känner mig vet att jag jobbar med marknadsföring och till och med jag blev förvånad över en reklamyta som tydligen "Silja foods" hade använt sig av.. På en vägkrog där vi stannade för att inta en flottig och oh så god hamburgare så satt ett reklamklistermärke på undersidan av toalettlocket.... va? Jag kan ju säga att jag alltid kommer att känna avsmak när jag ser att något är tillverkat av dom framöver.... Mycket märkligt...

För mig är det i alla fall sommar nu

Före & Efter

Nu är det äntligen borta :) I dag går 11-åringen på sin första fotbollsträning på några veckor och han är så glad för det, det värmer hjärtat. Kanske han blir på lite bättre humör nu när gipset är borta *håller tummarna så att dom vitnar, blundar och önskar*

Jag har varit lite dålig på att skriva. Valborg och dess diskussioner tog rätt hårt, jag blev helt slut... 14isen tjatar och tjatar varje dag nu. Om nya saker han måste göra, vad alla andra får göra, vad som inte fungerar. Han är faktiskt nästan 15 och det här är enda chansen för honom att leva sitt liv. Om och om och om och om igen *puh* Jag försöker vara bra och rättvis men det är inte lätt att stå emot. Jag som har undrat över hur verbal han egentligen är och haft det som ett orosmoment är nu totalt lättad. Han är skitduktig på att snacka när det gäller. Kan snacka sig ur många situationer och övertala mig lätt som en plätt om jag inte är beredd. Så sista dagarna har jag varit beredd hela tiden och jag är helt slut... Konstant psykiskt träningsläger...

Bästa kompisen har utegångsförbud eftersom han spydde ned mammans bil totalt förra helgen... för full helt enkelt.. det berättar i alla fall 14isen och det blir jag glad för. Förhoppningsvis betyder det något. Jag som har hånat kampanjerna på tv och radio om hur man som förälder ska kunna stå emot tonåringars vädjan om att få sprit utköpt av föräldrarna. Nu vet jag.. att när den dagen kommer så måste jag sätta på mig krigsmundering. Jag måste förmodligen sluta jobba och sitta hemma och utöva yoga för att orkar med kvällarna ;) Seriöst... jag kunder inte föreställa mig att det skulle vara så svårt att säga nej till självklara nej-saker..

Jag åkte iväg i brådrasket i söndags och köpte lagerhyllor till garaget, bara sådär, fick ångestattack över att det var rörigt och behövde något att sysselsätta mig med. SÅÅ härligt att få det fixat :-)