Håll tummarna nu..

Har varit i Dalarna två dagar och kollat på fäbodstugor, igen, många mil, många timmar att åka runt och runt. Men man måste ju hitta det som greppar om ens hjärta och håller kvar. Jag har tittat på totalt 18 stugor under sommaren. En liten stuga har tidigare fått grepp om mig men tyvärr var det för mycket jobb på den. Jag var gråtfärdig när jag åkte därifrån. Efter det, har jag sett många stugor som varit jättefina men som har saknat "det". Tills igår. Känslan kan med enkelhet liknas vid förälskelse. Bilderna gör den inte rättvisa. Och jag vet inte hur jag ska få med barnen dit om jag köper det. Ingen el, inget vatten, stor fäbodvall med många djur, fåren och kossorna går lösa. Det är inte det i första hand tonåringar väljer. Hade varit lättare om dom varit små och ville åka dit för djurens skull. I morgon lördag åker jag dit igen, med min sambo, han ska kolla skicket på stugan (stugorna = vanliga stuga, inredd sovlada plus inrett härbrä, totalt 6 sängplatsen, perfekt) Jag hoppas att han säger att skicket är hyfsat gott... fast jag har en känsla av att det inte är det.. grunden var för låg och golvet i biutrymme lite svajigt. Men... jag är ju kär för i helskotta!!!! Jag har redan börjat ta ut sorgen i förskott.