Det kanske var värt att vänta länge?

Det känns helt enkelt superbra med sambolivet. Nu när jag har vant mig ;-) En bra bagatell är att jag för första gången på många år har någon i hushållet som går upp tidigare än mig på mornarna, DET är härligt, sååå mycket lättare att komma upp själv då. Den här veckan har den långe stått och lagat middag när jag kommit hem (ej barnvecka) vilket också känns oerhört lyxigt även om jag har svårt för att vänja mig vid det. Jag får nästan dåligt samvete vilket jag vet är befängt. Men jag är van att leva själv och då får man väl ett par defekter på psyket kan jag tänka mig.

I går fyndade jag, en vårkappa för 199 kr på Tessie och ett par jeans för samma pris på nämnda ställe. Dom hade superREA och moi blev glad såklart. Superbt :-)

Jag vill resa någonstans, det kliar i kroppen att av komma iväg. Iväg kan vara såväl utomlands som någonstans inom Sverige, behöver miljöombyte.

Det är vår och något annat det börjar klia i är händerna, att få börja leka med drejskivan som står i garaget. Jag vill göra muggar och fat (jaja, faten ska jag inte dreja men ändå)

Nu ska jag på möte, ska promenera dit och njuta av vårsolen.