Nu är det äntligen borta :) I dag går 11-åringen på sin första fotbollsträning på några veckor och han är så glad för det, det värmer hjärtat. Kanske han blir på lite bättre humör nu när gipset är borta *håller tummarna så att dom vitnar, blundar och önskar*
Jag har varit lite dålig på att skriva. Valborg och dess diskussioner tog rätt hårt, jag blev helt slut... 14isen tjatar och tjatar varje dag nu. Om nya saker han måste göra, vad alla andra får göra, vad som inte fungerar. Han är faktiskt nästan 15 och det här är enda chansen för honom att leva sitt liv. Om och om och om och om igen *puh* Jag försöker vara bra och rättvis men det är inte lätt att stå emot. Jag som har undrat över hur verbal han egentligen är och haft det som ett orosmoment är nu totalt lättad. Han är skitduktig på att snacka när det gäller. Kan snacka sig ur många situationer och övertala mig lätt som en plätt om jag inte är beredd. Så sista dagarna har jag varit beredd hela tiden och jag är helt slut... Konstant psykiskt träningsläger...
Bästa kompisen har utegångsförbud eftersom han spydde ned mammans bil totalt förra helgen... för full helt enkelt.. det berättar i alla fall 14isen och det blir jag glad för. Förhoppningsvis betyder det något. Jag som har hånat kampanjerna på tv och radio om hur man som förälder ska kunna stå emot tonåringars vädjan om att få sprit utköpt av föräldrarna. Nu vet jag.. att när den dagen kommer så måste jag sätta på mig krigsmundering. Jag måste förmodligen sluta jobba och sitta hemma och utöva yoga för att orkar med kvällarna ;) Seriöst... jag kunder inte föreställa mig att det skulle vara så svårt att säga nej till självklara nej-saker..
Jag åkte iväg i brådrasket i söndags och köpte lagerhyllor till garaget, bara sådär, fick ångestattack över att det var rörigt och behövde något att sysselsätta mig med. SÅÅ härligt att få det fixat :-)
